Djupedals Ägg

Djupedals gård

Djupedals gård, som ligger ca 7 km utanför Lysekil, drivs tillsammans av Christer och Marianne Siverhav. När de tog över gården 2000 fanns det hönshus med den gamla typen av burar för höns på gården, men de varken kunde eller ville fortsätta med burhöns. Det skulle ha inneburit en investering av en ny typ av burar med tillgång till sittpinne, sandbad och värprede. De bestämde de sig istället för att investera i ett helt nytt KRAV-stall för 6 000 hönor som blev klart 2002.

En familjegård

Djupedals gård är en familjegård. Marianne och Christer tog över den från Mariannes pappa som själv tog över den från Mariannes farfar och farmor. Marianne växte upp med gården då det var hennes föräldrars. Men det var inte självklart att hon skulle ta över den. Innan hon tog över gården tillsammans med sin man Christer, som har en bakgrund som svetsare, utbildade hon sig till frisör

12 000 EKO-hönor

Vid årsskiftet 2015/2016 blev stall nummer två klart och den första omgången är precis insatt så nu finns det totalt 12 000 KRAV-hönor på gården. De har också byggt till uteverandor i anslutning till båda stallen så att alla hönor kan få tillgång till naturligt ljus året runt. Det är ljusinsläpp längs med båda långsidorna, betonggolv med ströbädd, tak och väggar.

Uteverandor

Uteverandor är ett slags uterum för hönor. De är inte värmeisolerade så Christer var först lite orolig för om de skulle våga sig ut dit på vintern, men det har inte varit några problem. Hönorna har sakta men säkert vågat sig ut, även när det är minusgrader. På sommaren öppnas båda långsidorna så att de kan komma ut på grönbetet den vägen. Christer tror att hönorna kommer gå ut ännu mer på sommaren nu när utgången är större och de redan är vana vid att vara på uteverandan.

Hönornas rastgård

Rastgården består av hagar, det är faktiskt hästhagar som hönorna betar tillsammans med hästar. Hästarna kan inte komma in där hönorna är, men när hönorna inte är där släpps hästarna in i hönornas hagar. Det gör att hagen blir bättre betad då hönorna oftast håller sig ganska nära byggnaden och inte heller betar så mycket. Då det är ont om buskar, träd och andra naturliga skydd brukar Christer ställa ut sådan som enkelt går att flytta dit t.ex. vagnar, kärror och höbalar. På den ena sidan ligger en liten skogsdunge som hönorna kan gå till om de vill – men det är få hönor som vågar gå så långt.